Sätt press på Iran

Förföljelsen av oppositionella fortsätter i Iran. Tusentals politiska fångar fyller fängelserna och förföljelser, trakasserier och arresteringar av människor som verkar för de grundläggande mänskliga rättigheterna har ökat. Den svenska regeringen liksom landets ambassadörer i EU och FN måste utöva påtryckningar på den iranska islamiska regimen att frige alla politiska fångar samt respektera yttrande- och pressfrihet, skriver frilansskribenten Faramarz Pooya.

I dag börjar en internationell konferens på Folkets Hus i Mölndal om de massavrättningar som drabbat tusentals politiska fångar i Iran. Deltagarna kommer från hela världen för att vittna om de stora övergrepp som skedde framför allt under sommaren 1988. Konferensen tar även upp kvinnornas kamp för frihet, löntagarnas situation, landets ekonomi och relationer med omvärlden. Konstutställningar, musik, filmvisning blir det också, som är öppen för allmänheten.

Konferensen arbetar för att kunna ställa den islamiska statsledningen inför en internationell tribunal för brott mot mänskligheten. Mötet äger rum i en tid då ayatollornas regim dagligen attackerar och trakasserar all opposition, även barn och ungdomar som leker vattenkrig i parkerna, folk som lyssnar på musik samt kvinnor som bär färgglada kläder.

Konferensens fokus ligger dock på händelserna under de tre sommarmånaderna 1988. Då hade ett fredsavtal slutits mellan Iran och Irak vilket gjorde slut på det åtta år långa av mycket blodigt krig mellan de två länderna, utan att någon av parterna kunde utropa sig som segrare. För att kväsa eventuell kritik och folkprotester mot hur kriget förts, drog regimen igång en våldsam kampanj mot all opposition, inklusive de mjukt kritiska rösterna inom de egna leden.

Brutal attack mot all opposition

En särskild tremannakommission bildades. Den bestod av en representant från underrättelsetjänsten, åklagarämbetet och därtill en domare. Syftet var att rensa de politiska fängelserna på fångar. Som stöd hade Kommissionen en religiös shiitisk Fatwa utfärdad av dåvarande ledaren ayatolla Khomeini. I Fatwan skrev ayatollan bland annat att ” ingen misskund ska visas mot Guds fiender. Islams fiender ska dödas”.

Kommission fick också möjlighet till godtyckliga arresteringar och åtal. Alla gripna skulle torteras för att få fram uppgifter om organisationstillhörighet, vännernas organisationer och verksamhet. Därefter skulle de dömas till döden eller till långa fängelsestraff.

Med dessa vapen gick regimen till krig mot den egna befolkningen på gator och torg för att tysta all opposition och alla kritiska röster.

Kommissionen började först förhöra de politiska fångar, som redan fått sina straff bestämda av en domstol. De som dömts till fängelse i tre eller sju år kallades på nytt till förhör. Hos denna Dödens kommission skulle varje fånge svara på några frågor som exempelvis: Är du muslim? Ber du till Gud? Gillar du den islamiska staten? Ångrar du det du gjorde? Ställer du upp på en tv-intervju för att fördöma din organisations åsikter och aktiviteter?

Tiden för varje fånge hos Dödens kommission var mellan tre och fyra minuter. Efter förhör fördes fången till Dödens väntrum och de som genom ett mirakel fick behålla livet, skickades till ett annat läger utan några som helts kontakter med sina gamla medfångar eller med omvärlden. Regimen bildade också några speciella dödspatruller bland sina mest trogna anhängare som skulle verkställa tremannakommissionens blixtsnabba dödsdomar.

Massavrättningar

Den finns över fem tusen namn dokumenterade på oliktänkande politiska fångar som avrättades sommaren 1988 bara i Evin-fängelset i norra Teheran och i Gohardashts fängelset i Karaj. De avrättades kroppar kördes i hemlighet bland annat till Khavaran-område utanför Tehran. Denna massgravplats har numera blivit en mötesplats för tusentals familjer, som tror att deras anhörigas kroppar ligger där.

Fatwan gjorde också att en del tjänstemän och arbetare på alla nivåer kände det som en plikt att ange misstänkta kritiker, “Islams fiender” på arbetsplatser och universitet. Över hundratusen personer fick sparken från sina jobb och tiotusentals greps och dömdes till långa fängelsestraff. Det hela ledde till miljoner människors lidande, familjtragedier och att hundratusentals tvingades lämna landet för att rädda sina liv. Det är en sådan politik och shia-islamisk tradition som härskar i dagens Iran.

Förföljelser fortsätter

I dag finns det tusental politiska fångar i Iran. Förföljelser, trakasserier och gripande av människor som verkar för de grundläggande mänskliga rättigheterna har ökat. Advokaten Nasrin Sotudeh, journalisterna Hengameh Shahidi, Hassan Zohouri, Isa Saharkhiz, studenten och MR-aktivistern Kouhyar Goodarzi är bara några som drabbats.

Konferensens ansvariga – Svenska sektionen av Goftegohai Zendan (Samtal om fängelse) – och de medverkande kräver att den svenska regeringen liksom landets ambassadörer i EU och FN ska utöva påtryckningar på den iranska islamiska regimen att frige alla politiska fångar samt respektera yttrande- och pressfrihet och föreningsfriheten.

13 september 2011

Faramarz Pooya

frilansskribent

Källa: GP

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s